fredag 2 maj 2014

Blev det som du tänkt dig?

Att det inte alltid blir som man tänkt sig, det vet ju alla. Att livet är orättvist i vissa fall och rättvist i andra, det vet ju alla.....
Kan man göra nått för att förbättra saker eller är det bara ödet som bestämmer vem som får vad och när?

Att ens barndom inte blev så lycklig och familjär, det va inte så jag ville att det skulle bli.
Men man får göra det bästa av situationen.

Att ens sätt att förstöra sig och sin kropp med dåliga vanor, det va inte så jag ville att det skulle bli.
Men man får göra det bästa av situationen.

Att ha gjort en del misstag och inte vara bra nog, det va inte så jag ville att det skulle bli.
Men man får göra det bästa av situationen.

Att man inte än har lyckats med att hitta en som vill leva med en i nöd och lust, det va inte så jag ville att det skulle bli.
Men man får göra det bästa av situationen.

Att få ett barn och inte kunna ge den en familj som jag inte hade, det va inte så jag ville att det skulle bli.
Men man får göra det bästa av situationen.

Alla har vi nog en eller flera funderingar över hur man ville att ens liv skulle se ut, men så blev det inte så.

Vad gör man då?
Sitta och grubbla över det som har varit?
Gräva ner sig i skammen och misslyckanden?
Lägga sig under täcket och gråta tills man somnar av utmattning?

Det kanske känns bra för stunden. Men sen då?

Nej! Man får helt enkelt göra det bästa av situationen, lämna det bakom sig, fortsätta att kämpa och hoppas på att man en dag får det som man tänkt sig.

Stay strong and move on!


onsdag 23 april 2014

Mitt hjärta ❤

Mitt älskade hjärta!
Älskar dig till månen och tillbaka!
Du och jag mot världen!
❤❤❤❤❤❤❤❤❤



lördag 19 april 2014

Sju långa år...

Tiden den går och går,
Men jag hoppas att du snart är här.
Vi har väntat i sju långa år,
Att få hålla varandra kär!


tisdag 15 april 2014

För varje dag som går...

För varje dag som går undrar jag vad som avgör att folk ska ständigt råka ut för orättvisa och elände...
Är det för att man är för snäll? Är det för att man ger 100% av sitt hjärta? Eller är det för att man är dum?

Ständigt går jag igenom allt jag har gått igenom i mitt liv och försöker se en lösning till att aldrig mer bli utsatt som förr... Men när svaren är så långt bort så tappar man modet och vill bara ge upp. När ska min själ få ro?


Upp och ner, fram och tillbaka.. Nu är jag trött och illamående av den långa berg och dalbanan som jag har varit fånge i hela mitt liv... Jag vill bara kliva av, gå framåt och aldrig mer se den hemska karusellen!

Så bjud inte med mig om du inte är beredd att hålla min hand genom hela resan!

måndag 24 mars 2014

Dålig känsla...

När man inser att man inte duger som vän i dens ögon.. Att man är något att skämmas över..
Det gör ont... Man undrar vad man har gjort för fel..
Kan inte mer än säga att man får en känsla av att man är dålig...

Men vad ska man göra....?
Bara gå vidare och vandra en annan väg så slipper man känna att man är något att skämmas över... Livet går vidare? Är det inte så dom säger....?


lördag 8 februari 2014

Vill NU!

Usch va jag är otålig nu..... Känner hur tålamodet har nått sin gräns och rastlösheten har tagit över.
Jag vilk föda NU!! Jag vill flytta NU!! :D
Har 7 dagar kvar till BF och skulle jag gå över tiden så har jag nog fött innan Feb är slut.
Lägenheten får jag om ca 20 dagar. Så igentligen så är det inte alls så långt kvar.
Meeeeeeeeeeeeen! Det känns som evigheter nu, haha!
Sen tror jag nog att det är lite stress som leker med min hjärna. Har en hel del att fixa innan månaden är över. Och jag står helt fast! Vet inte vart jag ska börja.
1. Ska jag börja packa nu och mitt i allt föda?
2. Ska jag vänta tills jag föder, i hopp om att det sker inom dom närmaste dagarna, så kan jag packa i lugn och ro dom/den sista veckor/veckan?
3. Ska man vänta med att packa tills man föder och kanske ha oturen att jag går över tiden så pass att förlossning och flytt krockar med varandra?

Hahaha! Ser ni paniken!!!! ;D
Tålamod?? Vad är det?? :P

TickTack tiden går! Sackta men ändå för fort.....

lördag 1 februari 2014

TickTack Tiden Går!

Så då har vi kommit lite närmare målet. Denna dag är snart över och i morgon så har jag exakt 14 dagar till BF! Spännande!!!! :D
Och det märks kan jag lova, förarbetet har satt igång. Sammandragningar och nerver ligger i kläm, värkarna kommer allt mer men är ännu väldigt svaga.
Sen den berömda "slemproppen" den har gett med sig... Och det är ett säkert täcken på att det är nära nu. ❤

Nervös är jag som bara den inför förlossningen, men ärligt så ser jag mer fram emot den för varje dag som går.
Jag rent ut sagt längtar till den :O
Men det är kanske för att nu är man så trött och utmattat efter alla dessa månader med hormoner som får en att utveckla personlighetsklyvningar. Alla krämpor och smärtor som har varit i perioder: huvudvärk, illamående, ond rygg, ont i ben, sendrag av och till, nervsmärtor, kramper, sparkar mot revben och äggstockar, sömnlösa nätter osv.
Snacka om att vi utsätter oss själva och våran kropp för allt det här och lite till! Men priset man får på slutet..... Är helt klart värt allt! ❤

Sen så vill jag påpeka det här med viktuppgången och förmågan att inte kunna röra på sig som förut......
Vikten är väl igentligen skit samma.. För den går ju att få bort...
Men denna känsla av att inte kunna röra på sig... Inte ens kunna gå ut på en långpromenad.... Som jag saknar dom!
Och nu igår så gicka jag på affären och gick förbi gymmet. OMG!! Nästan då man fällde en tår över hur stark saknaden är av att gå dit och kötta på eller springa röven av sig!
I miss you, gym! ❤

Så nu är det på tiden att min älskade prinsessa tar och ploppar ut så mamma och dotter kan gå till gymmet och jobba hårt för att komma i form igen och helt enkelt må bra i kroppen igen!
No fucking mercy är vad som gäller!


Vem är med mig???? :D

(Lånad från Instagram)

måndag 27 januari 2014

Check!!

19 dagar kvar...... :)

Tiden har runnit iväg ganska fort, trots att i vissa stunder så har det känts som om tiden stod stilla. Men nu är det nära :)
Äntligen! Jag som har längtat så otroligt... Tror nog jag är en av få som faktiskt känner mer spänning och längtan än nervösitet inför förlossningen.

Idag så var jag i väg och handlade in dom sista småsakerna som behövs första tiden efter hon har kommit. Hoppas jag iaf.. ;)
Har som sagt ingen aning om vad man behöver och inte, nybörjare som man är går man mest på sunt förnuft och andras tips och ideer.

Så check-listan är så gott som avklarad!!
Det enda som finns kvar nu är:

• Hämta barnvagnen
• Klämma ut bäbis

Nu är det bara tiden som får avgöra när det är dags <3

I väntans tider....
(Bilden är lånad från Instagram)

lördag 25 januari 2014

2014 - Då det nya livet börjar!

Nytt år, nytt liv och ny design!


Tiden rinner iväg allt för fort och ibland hinner man inte ens stanna upp och andas.
Men jag har haft en ganska så lång tid att stanna upp, andas och tänka efter....... Som dom flesta vet så väntar jag ett barn som är beräknat den 16:e Februari 2014. Och det är en väldigt viktig vändpunkt i mitt liv!

Som sagt.. jag har haft nio långa månader att tänka om och se mig själv för den jag är och vad som kan bli bättre. Min graviditet har varit ett helvete känslomässigt och många tårar har fallit ner för mina kinder.
Känslan av ensamhet och misstro på mig själv har varit en stor kniv i sidan på mig under större delen av tiden. Detta har gjort att jag har haft ett häftigt humör då jag har varit allt annat än trevlig och glad mot andra.
Och jag känner en stor skam över hur jag har varit. Visst, med alla hormoner som man har så är det svårt att kontrollera sina känslor och många gånger har jag inte kunnat kontrollera mig för fem öre! Och så är det bara när man är gravid, men ändå så känner jag mig besviken på mig själv då jag lät mig själv falla så djupt ner i brunnen av dåliga känslor.

Att vara gravid ska vara en glad period i en kvinnas och en mans liv. Men jag tror nog att många där ute upplever den som en mardröm, men lägger locket på och säger hur bra allt är inför andra.
Speciellt jobbigt har det varit för att några dåliga saker har hänt mitt under allt och det har varit ytterligare hinder för mig att ta mig upp. När man blir övergiven av någon/några som man har stått nära och faktiskt förväntat sig ska finnas vid ens sida i svåra tider gör att redan en urdålig självkänsla blir bara sämre och rent ut sagt så kändes det som om hjärtat stannade ibland av all sorg och ensamhet som jag kände emellanåt.
Kanske mina känslor var överdrivna av alla hormoner som fick mig ur balans. Men det spelar ingen roll!
För det man känner är det man känner och ingen annan kan komma och säga: du överdriver, slappna av så blir det bättre, du ska se att det ordnar sig....

Självklart kommer saker och ting bli bättre med tiden.... MEN! Känslor och minnen kommer alltid att finnas kvar som ett fult ärr efter en skada. För det är ju det det är! En skada som man fick i själen och som läker med tiden men ändå finns där som ett ärr för att påminna en om vilka dåliga tider man har genomgått.......


Jag skulle kunna fortsätta att skriva i evigheter som allt man tänker och känner, men jag kommer återkomma till det lite då och då nu framöver.
Jag skriver detta för att få ut mina känslor, INTE för att jag vill att folk ska tycka synd om mig!
Kanske finns det någon där ute som känner lika och kan känna någon form av tröst i att den inte är ensam.

Sen självklart så vill jag få in att som rubriken lyder.... Ett nytt liv börjar!
Jag ska snart föda och äntligen kan jag och min dotter ta ett steg mot en ny framtid och ett bättre liv.
Att jag kommer bli starkare och gladare är något jag är säker på idag, då jag inser nu vilken gåva jag har fått som kommer ge mig all lycka och kärlek jag behöver livet ut. I och med det så ser jag äntligen ljuset skina ner på mig i den mörka brunnen som har varit mitt hem en väldigt lång tid!

Vi ses igen snart!!!